En möjlig framtidsvision

När vi tänker på hållbarhet måste människor, djur och natur på hela planeten inkluderas, liksom alla generationer som kommer efter oss

Diskussionunderlag

Författare: Christer Nylander
Datum 2020-05-15

Följande framtidsvision är enbart en av många möjliga framtidsbilder. Folkbilda vill med framtidsvisionen inspirera till diskussion och kreativitet.

En rapport från år 2070

Denna berättelse utspelar sig år 2070 i Lund, samma dag som jag fyllde 100 år. Jag var vid denna tidpunkt professor i historia och undervisade på Lunds Universitet. Denna dag handlade föreläsningen om 1900-talets konflikter, krig och geopolitik. Vi hade något som heter GCU (Global Communication Unit) vid denna tidpunkt som tillät alla sinnena att erfara digitala upplevelser, såsom syn, hörsel, gravitation, smak, lukt, känsel, balans, elektriska fält, kinetik och lufttryck. Den såg ut som en rund boll, ca 2 meter i diameter, gjord för en person. Vissa lärosalar hade dessa GCU.

En lektion på min fakultet kunde bestå av en GCU upplevelse, till exempel av andra världskriget, då eleverna kom så nära verkligheten det går, med efterföljande dialog och reflektion. Dessa upplevelser var mentalt smärtsamma, men det ansågs då nödvändigt för att ungdomar inte skulle ta exempelvis vishet, fred, jämlikhet, empati, förlåtelse, ansvar, rättvisa, tolerans, demokrati för självklart.

Anledningen var att samhället år 2070 fungerade i stora delar mycket bra och nya generationers ungdomar hade inte de referenser som 1900-talet och början av 2000-talet gav. Vishet stod alltid högt på listan av saker att eftersträva. Efter GCU lektionen samlades vi och diskuterade upplevelsen.

En av studenterna frågade hur det kunde komma sig att människan under 1900-talet och början av 2000-talet kunde ha varit så invasiv och dysfunktionell. Varför förstod de inte bättre? Och varför och hur omvandlades hela samhällssystemet på planeten. Jag förklarade att ett 30-tal civilisationer hade funnits före denna, men alla hade kollapsat på grund av alltför låg vishet, som yttrat sig i oklokhet i matproduktion, nedhuggna skogar, krig, resursslöseri, miljöförstöring, korruption, byråkrati, etcetera. Under några årtusenden tillbaka fanns ett fåtal personer som upphöjde visheten men deras budskap drunknande snabbt i det egoistiska marknadssystemet.

Men år 2021 hände något märkligt. Civilisationen led av ett femtiotal allvarliga globala utmaningar och varje land var fyllda av samhällsproblem. Hur politiker än försökte lösa problemen med bred sakpolitik så blev problemen värre och värre för varje år. Under denna period var klimathotet högst på agendan, men även om läget var allvarligt tog förändring frustrerande lång tid. Politiker var till stor del passiviserade. Detta var i början av den fjärde industriella revolutionen då potentiellt farliga teknologier utvecklades såsom artificiell intelligens, bioteknik, genmodifiering, nya vapenteknologier, etcetera. Stora institutioner till exempel den Europeiska Unionen och Förenta Nationerna var förlamade av diverse konflikter och maktkamper, det vill säga oklokhet. Det svåra läget gynnade populism och extremistiska politiska partier och grupperingar. Det var verkligen en svår tid i mänsklighetens historia som kunde ha slutat med en jättekatastrof som fått återverkningar tusentals år framåt. Men lyckligtvis blev det inte så.

År 2020 upplevde civilisationen en speciell influensavirus kallad Covid 19, som lamslog de flesta länderna, men samtidigt gjorde att nya digtala arbetssätt uppstod. Tankemönster bland befolkningen började ändras. År 2021 fick USA en ny president Joe Biden och en vice-president Kamala Harris, som i motsats till sina föregångare förstod behovet av radikala förändringar och globalt samarbete. Samtidigt fick kvinnor, världen runt, allt fler toppositioner inom regeringar, internationella organisationer och företag.

Man kan nog säga att det uppstod ett globalt uppvaknande bland många, vare sig de var politiker, myndighetspersoner, företagare, organisationsanslutna, investerare, opinionsbildare, forskare, författare, kulturpersoner, experter, media, bloggare eller vanliga medborgare. Det innebar ännu inte en gemensam tankeriktning utan mer av nya personliga insikter som spretade åt alla håll, vilket innebar både positiva och negativa konsekvenser i samhället. Den snabba utvecklingen av användandet av digitala verktyg gjorde att människor fick stora volymer ny input i sitt medvetande som sakta mognade till insikter.

Under denna period växte insikten att mänsklighetens problem hade sitt ursprung i människans brist på vishet/klokhet/kunskap. Tyngpunkten på kunskapsbyggande hade under några hundra år accelererat men färdigheterna för hur kunskapen skulle användas i beslutssituationer hade minskat successivt. Obalansen blev alltmer uppenbar. På grund av detta systemfel var det i stort sett omöjligt att få till stånd de genomgripande förändringar som krävdes för att rädda civilisationen och planeten. Det tog ett tiotal år för denna insikt att växa sig så stark att en nation vågade omsätta insikten i praktiken. Genom att träna människor i vishet/insikt/kunskap så skulle man uppnå en mycket snabbare och stabilare omvandling av samhället. Jag avslöjar inte vilket land det var!

Nationen bestämde sig för att satsa på sådana förslag som kunde höja visheten, t ex inom utbildning, media, civilförsvarsplikt, utomhuskommunikation och villkorad förkortad arbetstid. Målet var att accelerera en folkbildningsprocess bland vuxna, ungdomar och barn. Ett förslag var att införa villkorad arbetstidsförkortning med två timmar per dag, varav hälften skulle ägnas åt folkbildning, som betalades av staten, och som omfattande arbetande, arbetslösa och sjukskrivna, som ville och kunde delta.

Detta var i början av utvecklingen av personliga digitala assistenter (PDA) och MOOCs (Massive Open Online Course) baserade på artificiell intelligens. Man ansåg att dessa verktyg snabbt borde utvecklas så att vishet/insikts/kunskapsutvecklingen på hela planeten kunde accelereras och integreras i PDA. I början fokuserade man sig emellertid på aktiviteter som inte använde AI/MOOCS/PDA, eftersom dessa ännu befann sig i början av sin utveckling och eftersom förslaget ansågs alltför progressivt.

Ett annat förslag avsåg en omfattande reformering av utbildningssystemet, från förskola till universitetsutbildning. Förslaget byggde på att tillvara barns, ungdomars och vuxnas nyfikenhet och kreativitet, och därmed möjlighet att höja vishet/insikt/kunskap, genom att

• ge möjlighet att själv designa sin utbildning inom givna ramar
• lägga större vikt på inre färdigheter och mänskliga behov
• lägga större vikt på ämnen som handlade om ett hållbart samhälle
• öka tillgången till distansutbildning
• öka arbetsintegrerat lärande, och 
• ge praktiska och finansiella möjligheter för vuxna till ett livslångt lärande

Ett tredje förslag var att lagstifta om ett års fredlig civilförsvarsplikt för alla ungdomar mellan 16-25 år. Tyngdpunkten för utbildning och träning skulle inte ligga på aktiv krigföring eller militärt försvar, utan på att förbereda ungdomar på vuxenlivet och träna dem i resiliens och överlevnad i händelse av större störningar i samhället.

Ett fjärde förslag handlade om att skapa en dialog med de största medieföretagen för att få dem att fokusera mer på att upplysa, problematisera, förmedla olika perspektiv, lyfta fram nytänkande, diskutera systemfrågor och tänka långsiktigt och klokt, och mindre på sensationer, personkonflikter och enskilda negativa händelser.

Många olika pilotprojekt startades, byggda på ovanstående förslag, varav flera var framgångsrika. Många länder iakttog med spänning vad detta modiga land företog sig, och det tog inte lång tid innan liknande försök initierades i andra länder.  Plötsligt blev det som tidigare ansetts otänkbart, inte bara möjligt med också självklart, och då spreds konceptet snabbt.

Sedan dess har regeringar fungerat på ett helt nytt sätt och vishetsutveckling är alltid högt prioriterad. I samma takt som visheten ökade minskade samhällsproblemen nästan linjärt. Tre årtionden senare hade direkta och indirekta statliga kostnader för samhällsproblem minskat med 70-80 procent. Ni kanske undrar hur man kunde spara så mycket pengar. Samhällsproblemen som hade uppstått på grund av bristen på vishet/insikt/kunskap fanns överallt och i stor volym. Det fanns vid denna tid till och med ett lexikon med över 600 olika typer av samhällsproblem. 

Varför minskade problemen så snabbt? Givetvis innebar ökningen av visheten att mängder av saker i samhället förändrades, men vissa var mycket genomgripande. Under 2030-talet byggdes ett nytt livsmedels-, energi- och resurssystem baserat på skogsjordbruk (https://www.folkbilda.se/faq-nytt-livsmedel-resurs/). Under 2020-talet hade ett antal försöksodlingar etablerats, och i slutet av årtiondet kände man sig övertygad om dess fördelar. Samtidigt började matförsörjningen globalt att bli allt mer ansträngd, vilket skapade mer support för skogsjordbruk. I och runt städer och samhällen byggdes skogsjordbruk med olika odlingssystem baserade på ätliga perenna träd, buskar och växter, kompletterat med växthusodling, intensivodling och fiskdammar. Från detta livsmedelssystem fick man mat, energi (biogas från avfall), material till kläder/träplast/byggmaterial/redskap/möbler etcetera. I och med denna självhushållning minskade transportbehovet med mer än 90 procent. Detta berodde även på att människor konsumerade betydligt mindre än förut och jobbade mer hemifrån. Men ändå var man mycket lyckligare och den materiella standarden var absolut inte låg. Istället för att köpa så lånade man allt man behövde i kommunens "lager" som invånarna hade fyllt med sina kläder, prylar, möbler, redskap och fritidsutrustning.

Aldrig tidigare hade människans tankesätt förändrats så mycket på så kort tid. Nu ville man äga så lite som möjligt, bidra med så mycket man kunde, befinna sig i naturen så länge det gick, umgås, diskutera, skratta och stundtals vila sig. Det var en enorm medveten och undermedveten börda på människors axlar som föll under denna transformationsperiod och människor grät ofta av översvallande känslor. Det var både en känsla av att vara på väg att rädda civilisationen och planeten, och samtidigt en djup insikt om allt lidande som människor orsakat. Om man inte upplevde detta på plats, så går det inte att förstå magnituden av känslostormarna som utspelade sig.

Det nya lokala produktionssystemet ledde till många fler lokala hantverkare, exempelvis trädgårdsmästare, livsmedelsarbetare, textilfabrikanter, syateljéer, möbeltillverkare, båtbyggare, bagare, krukmakare, mekaniker, skogshuggare, snickare, etcetera. Parallellt och i synergi med alla hantverkare utvecklades robotar, 3D-printrar och AI-understöd. Det blev en blandning mellan det nya som kom från den fjärde industriella revolutionen, det som hade existerat, och återgången till hantverk. Dessutom stimulerades människor att jobba deltid inom teoretiskt arbete och deltid inom skogsjordbruket eller ett hantverksyrke. Detta fann de flesta människor väldigt intressant och socialt tillfredsställande.

Väldigt mycket hände efter år 2021, då denna högst märkliga transformation inleddes i Norden och som sedermera spreds till alla länder på vår planet. Vad var det då som hindrade mänskligheten att uppnå denna förståelse att vishet var "huvudproblemet" som måste lösas? Givetvis var det bristen på just vishet som var huvudorsaken, men i denna fanns ingredienser av bland annat

• jantelagen - tro inte att du förstår mer än jag
• brist på att se helheten av planetens utmaningar genom ett alltför specialiserat samhälle
• egoism framdriven av intensiv reklam
• desinformation från personer och företag med makt som förvred, misstolkade, dolde, censurerade och förnekade information
• media som blandade futtigheter med civilisationsavgörande information som pajkastades fram och tillbaka och skapade förvirring bland människor
• kortsiktigt tänkande hos politiker och andra beslutsfattare
• brist på radikala och kloka politiska partier, och
• statiska institutioner som genomsyrades av konflikter och maktstrider.

Men hur gick egentligen den inre transformationen till? Hur gjorde dessa politiska förslag att barn, ungdomar och vuxna blev alltmer kloka och välinformerade? Det är en lång historia som bara delvis kan sammanfattas. För de vuxna organiserades den villkorade arbetstidsförkortning på så sätt att arbetsgivarna tog ett ansvar så att vishets/insikts/kunskapshöjning förlades till deras lokaler. Företagen förstod snabbt att de skulle tjäna på detta eftersom man då kunde diskutera företagets framtid integrerat i processen. För att hjälpa till i vishets/insikts/kunskapshöjningen tog regering och myndigheter fram olika redskap och ramar som både stimulerade men också gav ansvar, så att lämpliga ämnesområden och färdigheter diskuterades och tränades. Det gjordes pedagogiska videor för att informera om läget på planeten, hur vishets/insikt/kunskapsträning kunde gå till, hur konflikthantering underlättades, vilka frågeställningar företag borde ställa sig, och hur själva faciliteringen av de dagliga eller veckovis mötena kunde gå till.

De nio färdigheterna tränades på olika sätt. Värderingar, mänskliga behov och känslor kunde tränas på så sätt att exempelvis en viss värdering såsom "acceptans" visualiserades genom ett antal videoklipp där människor agerade olika roller. Ofta var det kända komiker som spelade roller, vilket människor uppskattade. Efteråt diskuterades dessa videoklipp i gruppen efter att deltagarna fått reflektera över några frågeställningar. Eftersom det finns mer än ett hundratal värderingar, mänskliga behov och känslor, så fanns det aldrig brist på samtalsämnen. Det visades sig att de nio färdigheterna kunde visualiseras, analyseras, rolltränas och diskuteras på oändligt många sätt. Hela tiden relaterades och integrerades färdighetsträningen med verkligheten på planeten så att människor förstod den praktiska betydelsen av den inre träningen som huvudsakligen omfattade:

• helhetsseende avseende sig själv, andra, saker och system - dvs. se och förstå allt vi gör från ett större perspektiv
• värderingar, behov, dygder och känslor - vara medveten om och förstå dessa och inse konsekvenserna när man upplever eller använder dem
• ledarskapsfärdigheter - gällande sig själv, andra, grupper osv.
• kritiskt tänkande
• kreativitet och problemlösningsförmåga
• empati
• teoretisk kunskap
• praktiska färdigheter
• konfliktlösningsförmåga

Till en början var många skeptiska och trodde att allt skulle bli en flopp, men allteftersom människor blev varse om allvaret och regeringens beslutsamhet, började engagemanget växa liksom kreativiteten. På de flesta privata, statliga och kommunala företag fanns redan projektledare och annan ledarskapskompetens som ledde mötena. Detta gjorde att mötena blev strukturerade, intressanta, demokratiska, medskapande och utvecklande. Människor såg fram emot dessa möten för att få diskutera och dela med sig av erfarenheter, känslor, idéer, etcetera. På arbetena pratade man mer om dessa möten än om skvaller som tidigare varit vardagssamtal. Konversationer mellan okända personer på caféer blev vanliga och människor började hellre se fakta- och debattprogram på TV än lågkvalitativa serier. Det förändrade även samtalen hemma vid middagsborden och utan överdrift kan man påstå att det snabbt byggdes en nationell folkrörelse och gemenskap mellan människor med olika ursprung, religion, politisk tillhörighet, utbildning, kön, etcetera.

Samtidigt växte insikten hos företagsägare och med den en frustration när de förstod att deras företag var hotat av ett nytt samhällssystem. Det resulterade i motstånd mot vishets/insikts/kunskapsprogrammet där maktcentra försökte påverka regering, kommuner, forskare och media att avsluta dito. Flera olika anledningar framfördes, men varken politiker eller arbetstagare höll med. Efter ett par år av ihärdiga försök gav sig dessa maktgrupper, delvis eftersom även de förstod att transformationen var nödvändig. Efter denna kamp gick förändringen ännu snabbare.

För barn och ungdomar ledde de politiska förslagen till att utbildningsprogram fick designas av eleverna själva, utifrån ett ramverk och rekommendationer. Varje elev hade en mentor som hjälpte till i processen. Starten kantades av en viss förvirring från både elever och mentorer, men efterhand gick det bättre. Mycket snart insåg man att betyg måste avvecklas eftersom alla läste egendesignade program. Godkänt eller underkänt blev kriterierna under de första åren. Men efter att vishets/insikts/kunskapsprogrammet pågått några år fungerade utbildningssystemet mycket bättre än tidigare, och eleverna stormtrivdes i skolan.

I mitten av 2030-talet blev AI-understödda MOOCs huvudredskapet för inlärning. AI kunde då analysera en elevs styrkor och svagheter, intressen, värderingar och känslor, bästa inlärningsstil, etcetera. På det sättet kunde inlärningen skräddarsys till varje elev. Nästan samtidigt fick personliga digitala assistenter (PDA) sitt riktiga genombrott, och snart integrerades MOOCs och PDA. De kommande åren spreds detta utbildningssystem till vuxna och till hela planeten. All utbildning blev gratis. Under samma period utvecklades andra appar för att förbättra det globala samarbetet och demokratin, som också integrerades i PDA. Vid denna tidpunkt var PDAn en följeslagare 24/7 och assisterade människan på många sätt, bland annat med

• global matchning av kompetenser och lediga jobb
• jobb hemifrån och ibland robot på mottagarsidan för praktiska uppgifter
• globalt utbyte av "hur man gör saker bäst"
• global/nationell/lokal konsultativ demokrati
• matchning av projekt med finansiella medel och utrustning
• digitala möten i virtuella miljöer
• digitala kulturaktiviteter
• dataspel inriktade på hållbarhetsutveckling
• hälsoövervakning, och
• daglig skräddarsydd vishets/insikt/kunskapsträning

Genom denna globala spridning skapades en världsomspännande gemenskap som berörde människor djupt. Först då, i slutet av 2030-talet, kände sig människor övertygade om att civilisationens överlevnad var ganska tryggad. Givetvis var det ett antal länder som inte ville vara med, och de tog ytterligare ett par årtionden innan alla länder på planeten samsades på samma villkor. Jag sparar vissa detaljer till er egen upplevelse!

Så nu kanske ni undrar hur samhället fungerade på 2070-talet. I och med införandet av skogsjordbruket förändrades mycket i samhället. Skogsjordbruket bestod av ordinär intensivodling av ettåriga växter, växthusodling och mindre skogsträdgårdar i städer och samhällen, och olika skogsjordbrukssystem i ringar runt dito, som sträckte sig alltfrån en till många kilometer utanför stadsgränsen. I de riktigt stora städerna fick man riva betydande bebyggelse eftersom många människor flyttade ut på landet. Det fanns inte längre någon anledning att bo i städer. På så sätt skapades mer ytor för matproduktion inne i städerna. En stor del av tidigare företagslokaler konverterades till utrymme för hantverk, utlåning, livsmedelsförädling, förvaring, möbeltillverkning, textilproduktion, keramik, forskning, lek, dans, yoga, meditation, etcetera.

Överallt i städer och samhällen fanns det ätliga träd, buskar och växter, där människor gratis fick plocka sin mat. Alla dessa träd i urbana miljöer sänkte temperaturen med mellan fem till femton grader under varma sommardagar, i jämförelse med hur det var i början av 2000-talet. Skogsjordbruket kunde binda betydande mängder koldioxid i träd, buskar och växter men även genom inlagring av rötrester i marken från biogasproduktion från allt avfall, och naturligt ökad jordmån från alla rötter i marken. Koldioxidhalten, som uppfattats som alarmerande hög, sänktes därmed successivt. En stor minskning av odling av kraftfoder för köttproduktion, och biobränslen, vars enorma markarealer ersattes av skogsjordbruk eller skogsbruk, minskade också växthusgaserna.

Livsmedelssystemet blev robust och kunde klara mer torka, större regnmängder, mer blåst och högre temperaturer. Matproduktionen blomstrade utan monokulturer, pesticider, konstgödning, antibiotika, tillväxthormoner, kraftfoder, fiskfoder, ohälsosamma tillsatser, långväga transporter, oetiska djurfabriker eller havsfiske, som tidigare varit standard. Dessutom minskade belastningen på grundvatten och akvifererna, som kunde fyllas på igen. Samhället blev betydligt mer resilient mot allvarligare scenarier såsom exempelvis en superstark solstorm, som riskerade att slå ut all elektricitet och alla transporter under många månader eller flera år. Lyckligtvis har mänskligheten nu lyckats hantera denna risk, men länge var vi ängsliga att de skulle hända. Det man gjorde i slutet av 2020-talet var att installera reservkylning på alla planetens cirka 450 kärnkraftverk, som säkrades mot solstormar, för att säkerställa kylning under längre perioder utan ström.

Genom skogsjordbruket kunde ekosystemtjänsterna återuppbyggas och biodiversiteten frodades. Alla människor som ville fick arbete inom skogsjordbruket och därtill hörande verksamheter, och det behövdes eftersom en stor del av företagen gick i konkurs eller fick kraftigt minska antalet anställda. Även många statliga jobb försvann när samhällsproblemen minskade. Livsmedelssystemet designades efter en princip som heter "universell design" det vill säga att det passade alla människor med olika fysiska och psykiska förmågor och intressen. Genom att skogsjordbruket implementerades på hela planeten fanns det år 2070 inga klimatflyktingar. Det skall dock poängteras att det krävdes mycket stora investeringar i torra och vattenfattiga områden på planeten, vilket krävde avsaltning av enorma mängder vatten under tiotals år innan dessa områden blev helt återställda och kunde försörja sig själv på färskvatten.

Det nya livsmedelssystemet levererade hälsosam mat, gav regelbunden motion, avstressande arbete och härlig rekreation, som sammantaget minskade välfärdssjukdomarna avsevärt. Samhället blev jämlikt på flera sätt och eftersom alla människor fick mat, ett meningsfullt arbete och bostad, så minskade terrorism, internetattacker, våld, kriminalitet med mera i snabb takt. Det nya globala livsmedels-, energi- och resurssystemet skapade anledningar till samarbete mellan länder, istället för konflikter om olja, mineraler eller ideologier. Man samarbetade kring bland annat skogsjordbruk, biogasproduktion, en global arbetsmarknad, utbildning, kultur och samhällsutveckling i allmänhet.

Sol- och vindenergi levde vidare tills slutet av 2060-talet. Då utvecklades en ny energikälla som kunde förse planeten med all energi för tusentals år framåt. Det finns inga miljörisker med denna. En anledningen till att enorma summor investerades i ny radikal energiforskning, inkluderande tiotusentals forskare, var att det blev brist på energi och resurser i början av 2030-talet. Några av utmaningarna var bland annat att bygga och underhålla alla vägar på planeten, inklusive tillverkningen av fordon och elproduktion. Målsättningen blev då att utveckla antigravitation och en ny energikälla. Det tog cirka 30 år att utveckla dessa fastän man hade stort stöd från AI. Dessbättre minskade behovet av underhåll av vägar under 2030-talet eftersom skogsjordbruket var lokalt och snabbt spreds på planeten, men när cirka nio miljarder människor eftersträvade samma levnadsnivå var resursbehovet ändå enormt stort.

I jämförelse med människors vardag på 2020-talet var livet år 2070 ett himmelrike. Det fanns utmaningar men dessa var en bråkdel av hur det var fyrtio år tidigare, och bestod till största delen av teknikproblem. Men även dessa minskade eftersom maskiner, robotar, elektronik, etcetera alltmer kunde byggas med nanoprecision och övervakas med AI. En sak som kanske intresserar er är att det år 2070 inte fanns stadsbelysning eller vägbelysning. På natten reflekterade speglar i rymden solljuset, så att ett svagt ljus nådde marknivån. Detta kunde justeras beroende på om det var klart väder eller molnigt. För att se tydligt hade alla människor nattglasögon när de vistades utomhus på natten. Denna teknik sparade enorma mängder energi på planeten.

Hur var det då i övrigt kring år 2070? Ingen var rädd för att gå ute ensamma på natten, då kriminalitet och våld var mycket sällsynt. Krig hade upphört helt och alla kärnvapen var demonterade och förstörda. Det måste vara väldigt svårt för er att tro på detta med tanke på ert nuläge, men när vishet/insikt/kunskap ökade förstod politiker, experter och medborgarna alltmer hur ofattbart dumt och riskabelt kärnvapen var, med resultat att ingen ville ta den risken. I ett samhälle där alla länder samarbetade fanns heller ingen anledning till vapen av något slag.

Jag vet att det hos er finns förespråkare som anser att människan bör sätta in transplantat i hjärnan, gärna med AI, för att rädda civilisationen. Jag kan berätta att ingen efter år 2030 hade några hjärntransplantat eller var genmodifierade för att bli intelligentare. Dessa teknologier utgjorde en avsevärd risk i början av 2020-talet då visheten fortfarande var mycket låg. I slutet av årtiondet bestämde sig mänskligheten att förbjuda dessa, dels eftersom man ansåg att dessa transplantat förvrängde verklighetsuppfattningen, kunde skapa mer ojämlikhet, var farliga om fel människor använde dem, och inte alls behövdes för mänsklighetens överlevnad.

Hur var det år 2070 att vara barn? Svaret är - väldigt mycket bättre än år 2021. Det är säkert svårt för er att inse hur dåligt barn behandlas på fler sätt i er tidsålder och vilka konsekvenser det fick under hela deras vuxenliv, vilket de ofta överförde på sina barn och så vidare. År 2070 var barn otroligt mycket mer glada, kreativa, nyfikna, hjälpsamma, ödmjuka, etcetera. De hade kul, gjorde spännande saker, var engagerade, kände meningsfullhet och hade tillförsikt inför framtiden. Samtidigt fanns inga tendenser till curling och deras mest plågsamma delar i livet var historiska GCU-upplevelser, som jag nämnde i inledningen.

Kanske undrar ni hur länge människor levde på 2070-talet. Snittåldern var cirka 110 år och ständigt stigande. De huvudsakliga anledningarna till ökad levnadsålder var att människor åt näringsrik mat, motionerade och arbetade fysiskt regelbundet, var glada, bytte ut organ som inte längre fungerade tillfredsställande mot "odlade" dito, fick genterapi då det ansågs behövas, och att det existerade nya medicinska behandlingsformer. En stor orsak var också att gifter i miljön minskade kraftigt och farliga frekvenser togs bort från luftburen kommunikation. Läkemedelskonsumtionen var däremot mycket liten, liksom antalet människor som dog i välfärds- eller fattigdomssjukdomar. Personer som begick självmord var en bråkdel av er statistik och det kanske mest uppfriskande var att äldre människor var aktiva ända tills de av hög ålder insomnade. Antalet olyckor i arbete och trafik var också mycket lågt eftersom potentiellt farliga arbetsmoment robotiserats och trafiken sköttes av AI.

Det finns några saker jag glömt nämna. Varför försvann kapitalismen? Jo, därför att den inte kunde fungera tillsammans med avancerad artificiell intelligens. Varför? Eftersom vinnaren tog allt. År 2021 fanns drygt 2000 dollarmiljardärer på planeten som ägde cirka 60% av kapitalet. Insikten växte snabbt att en eller ett fåtal familjer inom några årtionden skulle äga merparten av allt fysiskt kapital, men ännu värre hela det mentala kapitalet, med obegränsad möjlighet till att manipulera världsbefolkningen. Ingen lagstiftning kunde stoppa denna utveckling. Därför blev diskussionerna om alternativa samhällssystem allt mer intensiva. Kombinationen av ett samarbets- och visdomssamhälle visade sig bli det system som flest människor ville ha.

Denna utvecklingsväg visades sig dock få oanade effekter, eftersom ett visdomssamhälle fungerar helt annorlunda än tidigare samhällssystem. Ideologier och politiska partier blev inte längre intressanta eftersom det inte längre fanns "de" och "vi" utan enbart "oss", vilket inkluderade hela planeten. Att vår planet är en stor rymdfarkost som svävar runt i universum, där samarbete är det enda kloka alternativet, blev allt tydligare för politiker och beslutsfattare. Under 2040-talet försvann till och med pengar, banker, spekulation och betalt arbete. Det fanns inget behov av dito eftersom människor tog ansvar, hade en stark inre kompass, och gjorde det som skulle göras. Det bör tilläggas att en mycket stor del av de tråkiga arbetsuppgifterna, både inom privat och statlig sektor, som tidigare funnits, inte längre existerade eftersom samhället fungerade mycket bättre. Och de få tråkiga jobb som ändå fanns kvar, delade man på, utav etiska skäl. Därefter ägde man inget, lånade allt, och saknade inget.