Bohms dialogmetod

Bildning är vad som finns kvar efter att du glömt allt du lärt dig i skolan

Inspiration hämtad från Dialog - ett förslag - David Bohm

När vi talar om dialog tolkar vi det närmast som motsats till monolog (där någon talar till många, inte med många). En dialog handlar mer om samtal mellan två eller fler individer. Historiskt har människor samtalat i dialogform runt lägerelden, eller i byalaget på torget i byn.

Ordet dialog kommer från det grekiska ordet "diálogos" där "dia" betyder genom, "logos" betyder ord eller snarare mening. Sokrates lär ha sagt: "Tala så att jag får se dig". Dialogen föddes under antiken i Grekland och det var här begreppen logos, ethos och pathos uppstod. Det Sokratiska samtalet som även kallades för förlossningskonst byggde på att studenterna fick filosofera själva genom att ställa frågor. Att utforska är syftet med dialogen.

En vetenskapsman som i modern tid kom att utveckla dialogen var fysikern och filosofen David Bohm som på 1960-talet förde dialoger med kollegor, men också med den indiske filosofen Jiddu Krishnamurti. Under senare år lanserade Bohm en samtalsmetodik, "Bohm dialoger", som kom att inspirera många i sociala sammanhang, i företag och organisationer och vid fredsförhandlingar. En av efterföljarna är amerikanen William Isaacs som i sin bok Dialogen- Konsten att tänka tillsammans ger konkreta råd om hur man får till stånd en bra dialog.

Bohm lyfte fram vad som händer när fler tänker tillsammans i en anda av att ingenting är rätt eller fel. I samtal med Einstein upplevde Bohm ofta en stark energi och total närvaro, vilket hade en positiv inverkan på atmosfären i rummet. Bohm kom fram till att detta upplevda fenomen handlade om aktivt lyssnande och tillåtelse för tankarna att flöda fritt utan att någon av dem försvarade sitt ställningstagande.

Enligt Bohm bidrar dialogen till ett gemensamt medvetande och en sammanhängande kultur. När vi börjar dela tankar delar vi också värden och utvecklar en gemensam avsikt. Om alla förstår samma sak, kan vi arbeta tillsammans. Om vi alla ser saken på olika sätt och har olika avsikter kan vi inte göra detta. En dialog innebär mening som flödar genom människor. Grundidén är att reflektera och tänka tillsammans och vänta med att lägga fram sina personliga åsikter. Detta kräver träning.

Vi är alla tränade i att framföra våra åsikter, vilket lätt kan bli en diskussion om vem som har rätt eller fel. I diskussionen uppstår ofta en polarisering och en maktkamp, vilket helt bör undvikas i dialogen. Den som är facilitator för en grupp människor har en stor möjlighet att skapa intressanta och meningsfulla möten genom att ha ett dialogiskt förhållningssätt.

Att vara dialogledare innebär att du inleder, leder och sammanfattar. Ditt förhållningssätt är att lyssna, respektera, avvakta det som sägs, och hålla dig jämlik med alla i gruppen.

Ett exempel på inledande mötesämne kan vara: "Vi har samlats de här två timmarna för att ha en dialog om begreppet "vishet". Syftet är att vi ska lära oss ett dialogiskt förhållningssätt och genom det upptäcka värdet av dialog. Som en början kan begreppet "vishet" vara ett bra ord för en dialog, eftersom den är viktigt för vårt gemensamma engagemang. Innan man startar en dialog kan det vara bra att kort förklara grundprinciperna för dito.

Frågor och inlägg:
"När upplever du ett vist beslut?"

När alla har sagt sitt berättar du, som dialogledare, vad som ger dig mening. Därefter tar du en vända till och frågar gruppen:

"Hur kan vi förstå innebörden i..."(exempel som kommit upp.) Ordet, det vill säga tanken, är fri och kom ihåg att det inte finns något rätt eller fel".

Sammanfatta det du hört, vänd dig till gruppen och låt alla reflektera över sammanfattningen.

"Vad kan vi enas om? Vad är den gemensamma innebörden av begreppet vishet i vårt liv?"

"Hur/vad skulle vi kunna ta med in i vår arbetsgrupp, i vårt dagliga arbete för att skapa en större mening i gruppen och för var och en av oss?"

Slutfråga:

"Vad har vi lärt oss genom denna dialog?"